Den 5:e november går USA till val för att välja en president, 34 senatorer, 435 representanthusledamöter samt otaliga lokala ämbetesmän. Valet är den viktigaste händelsen i den demokratiska kalendern 2024 och kommer att få konsekvenser som sträcker sig långt bortom USA:s gränser. För oss i Europa påverkas framförallt handel och säkerhetspolitik. Kamala Harris har utlovat status quo medan Donald Trump har signalerat en mer protektionistisk politik samt uttryckt skepsis gentemot USA:s roll i Nato och det amerikanska stödet till Ukraina.

Det amerikanska valet är emellertid inte helt lätt att navigera. Valsystemet är annorlunda och det politiska klimatet väsensskilt. Nedan reder vi ut några av de vanligaste frågorna kring amerikansk politik och årets val.

 

Är USA verkligen så polariserat som det framställs i europeisk media?

Ja, det amerikanska samhället blir alltmer polariserat. De ideologiska klyftorna mellan stad och land, mellan kvinnor och män samt mellan individer med låg respektive hög utbildningsnivå har vuxit kraftigt.

År 1992 bodde 38 procent av USA:s befolkning i så kallade ”landslide counties”, det vill säga län där den ena presidentkandidaten vann med mer än 20 procentenheter över den andra. År 2016 var motsvarande siffra 60 procent, vilket tydligt visar hur polariseringen har ökat.

Utvecklingen har lett till att de olika partiernas väljare befinner sig på olika ”ideologiska öar” och lättare anammar en negativ attityd till varandra. Runt 60 procent har en mycket negativ syn på det motsatta partiet, få kan tänka sig att dejta över partigränser och studenter vill hellre ha en rumskamrat som ”inte alls håller rent och ordnat” än en från ett annat parti.

 

Varför producerar inte det politiska systemet en enande presidentkandidat?

I ett land så partipolitiskt polariserat som USA men där många ändå uttrycker missnöje med båda partierna och deras befintliga kandidater är det lätt att tro att det borde framträda ett parti eller en kandidat som går mot mitten för att fånga väljare på båda sidorna. I korthet finns det två anledningar till att detta inte sker.

Vinnaren-tar-allt-system stävjar förekomsten av mittenpartier

Svaret är att i USA är de flesta val, av allt från kommunrepresentant till president, på något sätt beroende av ett ”vinnaren-tar-allt-system.” I presidentvalet skulle ett tredje parti som vinner exempelvis 20 procent av rösterna över lag men inte vinner någon delstat bara splittra oppositionen utan att komma i närheten av att vinna presidentskapet. Detsamma gäller för ledamöter i representanthuset, ett tredje parti skulle kunna vinna betydande andelar i flera distrikt men så länge de inte blir störst någonstans inte få en enda representant i kongressen.

Primärvalen främjar kandidater som uppskattas av kärnväljare snarare än bredare grupper

En viktig förklaring till detta är att ”interndemokratin” i de amerikanska partierna är oerhört stark. Så gott som alla kandidater väljs genom så kallade primärval där alla väljare som registrerar sig med partierna får gå och rösta om vem som ska företräda dem i det allmänna valet. Väljarkåren i primärvalen är ofta snävare och inte särskilt representativ för det bredare USA. Kandidaterna tvingas ofta gå igenom olika ideologiska lackmustest som gör att när det väl är dags för det allmänna valet är det lätt för motståndarpartiet att utmåla kandidaten som ideologiskt extrem.

 

Är person eller policy avgörande för hur man röstar?

Den partipolitiska polariseringen speglar däremot inte amerikanernas uppfattning i olika politiska frågor. Om du frågar väljare vad de tycker i olika frågor utan att berätta vem som står bakom förslagen är de mer positiva till Harris politik än till Trumps.

Historiskt har policy inte varit en vattendelare på samma sätt som idag. Så sent som på 1980-talet fanns det republikaner i kongressen som var för abort och demokrater som var mer restriktiva i abortfrågan. Idag är frågan om tillgång till reproduktiv vård och abort i det närmaste helt partipolitisk. Så, snarare än att man röstar på policy eller person är de flesta väljare alltså trogna det parti man identifierar sig med.

 

Är skillnaderna mellan könen så stora som de verkar?

Den gamla skiljelinjen mellan utbildning, inkomst och religion är inte längre en tydlig vägledning när det gäller partitillhörighet. Istället grupperas väljarna kring en kultur och identitet som vissa menar förstärker polariseringen ytterligare.

Gapet mellan män och kvinnor har exempelvis aldrig varit lika stort som nu. Före 1980 var skillnaden mellan vilket parti som män och kvinnor identifierade sig med betydligt mindre än idag och varierade dessutom mellan valen, eftersom man var mycket mindre låst vid ett visst parti. Under 1980-talet och fram till idag har gapet mellan män och kvinnor fortsatt att öka, och det är kvinnorna som är orsak till det. Andelen män som röstar mer konservativt har legat ganska konstant, medan kvinnor har blivit betydligt mer liberala.

Genusgapet är som störst bland unga väljare och speglar en bredare uppfattning om diskriminerande skillnader vad gäller status och rättigheter. Mycket har hänt sedan en kvinna stod på valsedeln i USA senast år 2016. I sviterna av #Metoo syns en tydlig liberal förskjutning bland kvinnor. När Högsta domstolen i USA tog bort författningsskyddet för abort (Roe v Wade) och förde ner lagstiftningen på delstatsnivå accelererade denna utveckling ytterligare och drev väljarna till valurnorna vid mid-term election 2022 – den väntade röda vågen uteblev. I synnerhet svarta kvinnor, kvinnor med latinamerikanskt ursprung, förstagångsväljare och unga väljare uppgav att rätten till abort påverkade deras beslut att rösta år 2022.

 

Hur stor effekt har valdeltagandet på valresultatet?

Historiskt har republikanerna gynnats av ett lågt valdeltagande eftersom deras kärnväljare har varit äldre, högutbildade, välbärgade och mer ”säkra” väljare som tar sig till valurnorna. Demokraternas väljare, yngre, låginkomsttagare och minoritetsgrupper, har tvärtom varit svårare att mobilisera. År 2000 vann demokraterna en ungefär lika hög andel av rösterna bland högutbildade som bland de utan utbildning, ett så kallat ”utbildningsgap” om 0 procent. År 2020 hade gapet ökat till 25 procent, där demokraterna vann en betydligt högre andel av de högutbildade väljarna.

Det som gjorde Trump så framgångsrik år 2016 var att lågutbildade män som tidigare varit en säker grupp för demokraterna då röstade på republikanerna. Samma skifte syntes bland minoritetsgrupperna, i synnerhet bland män med afroamerikanskt respektive latinamerikanskt ursprung.

För båda partierna är det avgörande att mobilisera sina egna väljare. Skulle väljarna vara missnöjda med den egna kandidaten och avstå från att rösta är det en betydande utmaning. Enligt mätningar från september 2024 är andelen republikaner som är missnöjda med Trump några procentenheter större än andelen demokrater som är missnöjda med Harris. Trump tappar i synnerhet bland republikanska kvinnor och högutbildade vita män men även bland veteraner förekommer ett stort missnöje efter Trumps uttalanden om att de är ”suckers and losers”.

Ett missnöje som uttrycks genom att man sitter kvar i soffan och uteblir från valurnorna kan således avgöra valet.

 

Hur fri kommer presidenten vara att genomföra sin agenda efter valet?

Oavsett vilken kandidat som vinner valet kommer denne att behöva förhålla sig till landets två lagstiftande församlingar: senaten och representanthuset. En majoritet för det motsatt partiet i någon av kamrarna tenderar att begränsa presidentens handlingsutrymme.

En republikansk senat skulle hålla tillbaka en Harrisadministration

I senaten, den övre av de två kamrarna, har demokraterna i nuläget en majoritet om 51 mot 49 platser. Vid lika utfall i kammaren avgör vicepresidenten utfallet, vilket innebär att den kandidat som vinner presidentskapet avgör majoritetsförhållandet vid ett eventuellt 50-50 utfall den 5 november.

Oaktat vad som händer i presidentvalet tyder det mesta på att demokraterna kommer att förlora sin majoritet i senaten. I grund och botten beror det på att inte alla platser i senaten väljs samtidigt och att demokraterna ”försvarar” fler platser än republikanerna denna gång, bland annat:

• I ”djupt röda” West Virginia lämnar den demokratiske veteranen Joe Manchin sitt uppdrag, republikanen Jim Justice kommer med största sannolikhet att ta över.
• I Montana, som 2020 röstade för Trump med cirka 16 procentenheters marginal, är det sannolikt, men inte säkert, att demokraten Jon Tester förlorar sin plats till republikanen Tim Sheehy.
• I Ohio, som har blivit alltmer rött på senare år, kämpar demokraten Sherrod Brown för att inte förlora sin plats till republikanen Bernie Moreno, valet förväntas bli mycket jämnt.

Andra viktiga senatsval som väntas kunna avgöra kontrollen av senaten är de i Arizona, Michigan, Nevada, Pennsylvania och Texas. Även i Nebraska har det blivit oväntat spännande i och med att republikanen Deb Fischer oväntat har behövt försvara sig mot oberoende, men mot demokratlutande, kandidaten Dan Osborn.

Demokraterna oväntat starka i representanthuset, kan hålla tillbaka en Trumpadministration

Valets kanske mest spännande scen är kampen om kontrollen över representanthuset där demokraterna har visat sig oväntat starka. Det beror delvis på gynnsamma omritningar av distrikt, så kallad gerrymandering, som i år gynnar republikanerna något mindre än i vanliga fall.

Med största sannolikhet kommer det slutliga utfallet för valen till representanthuset inte att vara klart förrän flera dagar efter valdagen. För att få ett hyfsat grepp om vartåt det barkar är det bra att hålla koll på följande områden:

• Ett antal distrikt i Kaliforniens mestadels mer ”exurbana” och rurala delar, bland annat distrikt nummer. 13, 22, 27, 41 och 45.
• I New York, där demokraterna upplevde motgångar i mid-term election 2022, hoppas partiet med hjälp av omritningar ta tillbaka ett antal platser. Extra intressanta distrikt är nummer. 1, 2, 13 och 19.
• Runt om i landet finns det distrikt där mycket jämna val kan komma att avgöra kontrollen i kammaren, bland annat: Alaskas samlade distrikt, Washington 3, Colorado 3, Arizona 1, Texas 28, Nebraska 2, Michigan 7, North Carolina 1 och Maine 2.

 

Erik Jonsson
Analytiker
erik.jonsson@hui.se

Helene Vinberg
Senior analytiker
helene.vinberg@hui.se

 

Är du intresserad av att höra mer om det amerikanska valet? Anmäl dig till HUIs seminarium på ämnet: Policy eller person – vad spelar roll i ett val där sidorna aldrig varit mer olika?