Spaning augusti 2026

Handel bygger inte bara på varor, priser och betalningar. Den bygger också på att säljare och köpare litar på varandra. I ett högtillitsland som Sverige bidrar den till en smidigare och mer produktiv handel. Man kan dock inte ta den för given. Om tilliten försvinner uppstår en kostnad som ytterst får bäras av hela samhället.

Självutcheckning utgör ett tydligt exempel på att ett samhälle präglas av hög tillit. Systemet bygger på att de flesta kunder gör rätt för sig, även när ingen står bredvid och kontrollerar. När behovet av kontroll är litet blir köerna kortare, vilket leder till att personalen kan ägna mer tid åt service eller andra mer produktiva aktiviteter. Tilliten bidrar således till högre produktivitet och gör det möjligt att genomföra fler transaktioner med mindre resursåtgång.

Denna modell har dock en gräns. Under det andra kvartalet 2026 uppgav 49 procent av butikerna i Svensk Handels Trygghetsbarometer att de nyligen hade utsatts för stöld, hot eller våld, inbrott eller hotfullt beteende. Fyra av tio hade utsatts för stöld eller ringa stöld blott den senaste veckan. Enligt Svensk Handels rapport Stölder och brottslighet stals år 2025 varor till ett värde av 11,3 miljarder kronor, motsvarande omkring 1,1 procent av detaljhandelns omsättning. Därtill kommer kostnaden för det alltmer omfattande brottsförebyggande arbetet. Under 2025 spenderade handeln totalt 11,6 miljarder kronor på att förebygga brott. Därmed kostade stölderna och det brottsförebyggande arbetet detaljhandeln mer än 22 miljarder kronor.

Man skulle kunna tänka på brottsförebyggande arbete som tillitens kostnad. När handeln inte längre kan förlita sig på att systemen används som avsett tvingas företagen investera i övervakningssystem, väktare och manuella kontroller. Detta påverkar handeln på två sätt. För det första är det kostnader som måste bäras någonstans, ofta av lägre lönsamhet eller högre priser. För det andra skapar kontrollerna friktion i själva transaktionen. Köerna blir längre och varor mindre tillgängliga. Ett exempel på detta är hur nötkött allt oftare placeras bakom disk för att undvika stöld, vilket både gör köpet mindre smidigt och höjer tröskeln för att det över huvud taget blir av. Utan tillit blir varje led mer omständligt. Resurser som hade kunnat användas till service och innovation måste i stället tas i anspråk för att upprätthålla en trygghet som tidigare kunde tas för given.

Fenomenet självutcheckning illustrerar problemet särskilt tydligt. Bland dagligvarukedjor som erbjuder minst två typer av kassasystem bedöms sex av tio stölder ske vid självskanning eller självutcheckning. Fyra av tio företag som erbjuder självutcheckning har därför tagit bort lösningen helt i åtminstone några butiker. Följden är inte endast en mer omständlig köpupplevelse. Även tidigare investeringar i effektivisering och ny teknik går delvis förlorade och på längre sikt påverkas dessutom handelns tillväxtmöjligheter. I rapporten Stölder och brottslighet uppger 38 procent av sällanköpsvarukedjorna och 27 procent av dagligvarukedjorna att brottsligheten har fått dem att avstå från investeringar eller minskat deras möjligheter att investera. Brottsligheten blir därmed inte bara en kostnad för den enskilde handlaren, utan också ett hinder för utveckling.

När brottsligheten tär på tilliten blir handeln dyrare att bedriva samtidigt som den blir mindre smidig för konsumenten. Resurser som hade kunnat användas till investeringar läggs i stället på kontroll och brottsförebyggande åtgärder. Kostanden för bristande tillit syns med andra ord inte enbart i dagens förluster, utan även i det som inte blir av i morgon. När investeringar uteblir påverkas handelns möjligheter att växa och i förlängningen även konsumenternas tillgång till tillgänglig och konkurrenskraftig handel. Att värna tilliten är inte bara trygghetspolitik – det är tillväxtpolitik.